OLLIN päiwä, Olsmessan; då tordes ingen bärga hö, af farhåga, at om då rördes vid något boskaps-foder, så skulle björnen göra skada. Då slagtades och åts Willa-wuona (et oklipt lamb ifrån våren), då skörden slöts, hvartil äfven tilreddes öl och bränvin. Då fåret inbars, skulle med al- och granqvistar vatn kastas öfver Tröskeln. Förr än man tordes smaka af alla anrättningarne, skulle däraf utgjutas något i vrån vid bänken i bordsändan och på golfvet, samt under Aaatto-koivu d.ä. en helgad björklund, eller det träd, som om midsommars qvällen sättes på gården. Sirppi-juusto kokas eller bakas denna dag och ätes i Österbotn.
OTAWATAR, En Gudinna ifrån Karlvagn eller Sjustjernorne, som synes varit dess make; kallas i gamla troll-Runor dagsens dotter. Hon anropades til hjelp mot natt-tjufvar, och at igenskaffa det bortstulna.
Otawatar päiwän tyttö
Tule tänne tarwitahan
Omoani ottamahan
Kadonnutta kaihtemahan — —
Se Päiwätär. Med dessa kan Svenskarnes Thiodan jämföras, eller Titan hos de Latiner, som skulle köra solens vagn.
PAHOLAINEN, En ond ande, djefvul, en ond vålne, ormens stamfader — Hade ormar til briskar och söljor; hvarföre ormen titleras i troll-Runor eller dess Synty:
Mato musta maan alainen
Toukka Tuonen karwalllinen,
Rinta solki Syöjättären,
Paholaisen pajjan naula — —
PAINAJAINEN, Maran, som af mjeltsjuka ses, som en hvit nymph om nätterna under sömn; uplyser med sit sken hela rummet och trycker öfver bröstet, hvarunder de vråla och låta illa. Item Painajainen, som krossar barn och gör dem vindögde: fördrifves af vidskeppelige med stål och betsman, lagdt under hufvudef. Är i sjelfva verket en nerv- och convulsiv sjukdom hos barn af fyra —
PAKKANEN, Smäll-kalla kölden, den bistra Puhuris Son, med dess kulna och surmulna fru Hyyttö anvises til Kijron koski, at tilisa den, om han vore i stånd. Mot kölden stod man nog, när man fick följande at skyla sig med:
Tuos mulle Utunen turkki,
Kanna willan karwallinen
Jolla tuima turwellennek,
Ettei pakkanen palelek,
Kowan ilman koskematak,
Pakkasen palelematak:
Talwen ilma Taiwaellek,
Ettei riko riskittyä.
Eikä wismoille wiraak:
Ämmöni Utunen uuwin
Turvvaxeni tuotuwohon,
Päälleni pujettakohon.
Hämta mig den varma svanskinströjan,
Bär hit den rikullige lurfviga pälsen,
Hvarmed jag förvarar mig mot den bistra kölden,
At ej kölden förkyler,
At ej den kalla luften får komma åt,
Vintern förkyla mig:
Den klare vinter-luften fare up under himmeln,
At den ej skadar någon christen el. gör någon enda lytter,
Eller verkar på huden rinnande fråstskador:
Min farfars, farmors varma edderduns paulun-säng el. tält
Må hämtas til min skygd,
Jag må påklädas, öfverhöljas därmed.