PYHä Forss, i Ulo elf, 3 gamla mil lång; så svår och strid, at man med båt därigenom ej kan komma upp, utan nödgas de, som med båt vilja ifrån Ulo til Cajana, för berörde forss svårighet skull, släpa sina båtar och foror 1/4 mil öfver land. Et lax-patu ställe är uti Pyhä forss i Muhos, som ännu kallas Trattila — Se Trattila, Ulo under ordet Uhri paikat. Se et gammalt Mscr. af 1705 af Erik Jacobsson Frosterus, Præp. & Pastor in Kemi — Anmärkningar öfver Ulo Socken af Norra Häradet uti Österbotns Höfdingedöme.
PYHå-MAA, utom kyrkgården, andre vidskeppelige offerställen. — Se Uhri paikat. Än är den omenskliga oseden här i svang, at rifva och sarga lik; afhämta de kraftigaste Amuleter, panaceer och medicamenter ifrån kyrkogårdarne; eller ock taga dädan trollpossor, at skada menniskjor och kreatur; gå om nätterne i kyrkan och rådfråga de döda; då trollet skall kläda sig in albis, eller messhaka och gå på altaret, upmana Kejjuset, eller de så kallade kyrk-spöken, at förfölja tjufvar, eller ovänner, eller befria en svagsint, som tros plågas af elfvar eller detta följe m.m. Se Risti-kannot. Ehuru detta låter otroligt, i vårt så kallade högt uplyfta tidehvarf, får jag dock, efter Assessor Swedenborgs exempel säga, at alt detta har jag ex auditis & visis; & cum Sacellano in Wöro ol m, Tunæo, Relata refero.
QWENA-STRÖM; flumen Amazonum, vid Cajana i Österbotn, kallad af Finnarne Ämmän- koski; strid och faselig, där ingen än lefvande kunnat nedfara, eller stiga upföre. Bryter af de största furustockar i et ögnableck i sit brådbranta fall, som pinnor eller pärttor.
QWENLAND — Cajana Län i Österbotn. Et gammalt säte för de tappra amazoner och skölde-möjor. I Konung Erik IX eller den Heliges tid 1150 underlagd med det öfrige Finland Sveriges Krona.
Ericus Jacobi Frosterus, Conrector Scholæ Uloensis, postea Pastor & Præpositus in Pudasjärwi, tandem Præpos. & Pastor in Kiemi, skrifver om detta land d. 14 Sept. 1705 i sina Breves observationes ad Antiquitates Ostrobotnicas spectantes, pag. 2 & 3 på följande sätt:
"Emedan nu Finland med Österbotn var medelst denne Konung Eriks vapn lagd under Sveriges Krona, så har detta landet den tiden blifvit kallat Cajania eller Cajana, Cajnun maa, som det ännu af de Savolaxiske kallas, och bemärker uti det Finska Språket så mycket som Verecundus. pudicus, tuchtig, å Finska (sijwollinen) Cainulainen, ty Österbotniske invånare hafva altid ifrån fordne tider betedt sig uti deras handtering, huus och umgänge sedigare och tuchtigare, än de som boo uti Sawoland; renligare och eljest i mycket annat vijst sig tjenstachtige emot de resande och vägfarande: härtil kan detta lämpas, at Hans Kongl. Maj:t, Konung Carl IX, i Österbotn här låtit i sin Kongl. Titul inflyta de Cajaners Konung, Konung Erik har låtit straxt igenom Biskopen Sand Henrik fortplanta den Christeliga Religionen här i landet, at församlingen af vist folks antal inrätta, så at allaredan 170 åhr therefter uti Konung Magni tid (som är vorden kallad Smek) hafver i Österbotn varit några Pastorater, som Kjemi, Sahlå och andra Sochnar, hvilket kan bevisas af samma Konungs bref daterat Stockholm A:o Christi 1335 på Wåhrfrudags nativitatis, derest desse orden stå: Wij Magnus med Guds nåde, Sveriges och Noriges Konung, och Hemming med samma nåde Biskop i Åbo, helsom Eder Kyrkio-Präster i Sahlå, Kjemi, och andra Sochnar i Osterbotn &c. — Häraf spörjes, at den Christliga läran långt förut hade förkåfrat sig, för än samme Konung Magnus regerade, hvarföre ock denne Biskopen Hemming i Åbo är den 22, uti hvilkens tid Församlingarne hafva haft sina Kyrko-präster och visse intrader til Prästes öhl tijonde &c. Som Kongl. bref närmare utvijsar: ibland dessa gamle Sahlå och Kjemi Församlingar räknas ock billigt Pedersöre och Gamle-Carleby, Nerpis, Mustasaari med Storkyrö, ibland de äldsta, varandes fördenskull undran värdt, at man in til thenne dag icke något annat document har kunnat frambringa af de äldsta Församlingars Handlingar förutan detta Kongl. Brefvets Copia, hvaraf fuller för 80 el. 60 åhr sedan berättas originalet varit til finnandes i Calajoki, men nu icke mera kan framtees, mindre, at man fått namn på dem, som the tiderna varit Pastores uti de 350 åhr, nemligen ifrån 1335 intil 1500, då man befinner några såsom 1525 Michael, Pastor i Kalajoki, 1558 Canutus Pastor i Ijå, Petrus Simonis i Sahlo, 1558 Thomas Lungonis Pastor i Limingå, 1568 Jacobus Sigfrid i Kyrö, 1546 Petrus Andræ Pastor i Mustasaari, 1558 Eschillus i Kjemi, — — &c. Utaf thesse Pastorum Fullmachter, utgifne af Konung Gustaf I. och Erik XIV. finnes ännu Copier i behåld" — — &c.
RADIEN, Lapparnes så kallade Öfverhimmelike Gud — Graecis Kralaios, viribus potens — samma som Ilmarinen. Radier, ehuru högst uppe i Stjernhimmelen, är något ringare än Rariet, som skall nedsända andan til menniskjo-fostret i moderlifvet och lefverera den Maderakka i händer — Se Rariet och Maderakka.
Radier uptager de döda til sig, när de efter döden en lång tid hafva varit i de dödas land; Se Tuonela.
RAHKOI. Et spöke, som de gamle Tawaster trodde förmörka Månan. Se Kuumet.
RAMPA, född af Louheatar, som blef hafvande af väder — var en arg skytte; sköt dödeliga pestskott. Ruhos broder, eller en af de 9 syskon, som Lowehetar födde. Piru var deras Fader. De Svenskars Thoraren, bekant för sina stygga fötter; hade en fot med 4 stygga tår och den andre med fem sådane, hvilken var styggare.