Forsäte (fn. Forseti) är son till Balder och Nanna. Han är rättvisans gud, och till honom komma alla, som hafva rättstvister, och från honom gå alla förlikta. Hans boning Glitne (fn. Glitnir) hvilar på guldpelare och är täckt med silfver. Der är den bästa domstol bland gudar och människor.
Forseti, försittare, rättens föreståndare, domare, af for = fyrir för, och setja, sätta. Glitnir, den glänsande, af glita, glänsa, glittra.
Rättvisan skipades på tinget under bar himmel vid den ljusa årstiden och endast medan solen var uppe i den blomstrande naturens sköte. Tingets helighet och rättvisans renhet uttryckas med gudens på guldpelare hvilande och med silfver täckta boning. Balders glans utbreder sig öfver sonen. Om Syn se sid. [35].
§ 19. Odins öfrige söner.
Härmod (fn. Hermóðr) är det krigiska sinnets, modets gudom. Han är Odins sändebud och erhåller af honom sköld och brynja, medlen att visa sitt krigaresinne. Han användes till hvarje farlig budskickning, och red derför till Häl för att befria Balder. Han kallas den snabbe och Odins sven.
Hermóðr, krigiskt sinne, mod, af herr, här, och móðr, mod.
Det tillhör ett fritt och sjelfmedvetet väsende att med mod och djerfhet gå faran till mötes och i hennes betvingande finna sin tillfredsställelse. Denna sida i Odins eller öfver hufvud i åsaverldens mångfald betecknas genom Odins söner Härmod och Ty, modets och djerfhetens personligheter. Deremot svara dessa gudomligheter ej mot något naturfenomen, ehuru Odin och hans söner i allmänhet kunna uppfattas dels fysiskt dels andligt.
Ty (fn. Tyr) är den krigiska ärans gud och råder för seger. Han är den djerfvaste och modigaste bland åsarne, god att anropa för tappra män men ingen fredsstiftare bland människor. Ett prof på hans djerfhet är, att, då åsarne lockade Fänresulf att låta binda sig, lade han sin hand såsom pant i ulfvens gap. Då gudarne sedan icke ville lösa ulfven igen, bet denne af hans hand, och derför är han enhänd.
Týr, tir, heder, t. zier, af týja, te, visa sig.
Då Tor for till Hyme (sid. [47]) följde Ty med. På en så vådlig färd måste Tor naturligtvis hafva djerfheten med sig. Tys moder är en skön jätteqvinna (sid. [47]), och således betecknar han det förädlade jättesinnet, som genom Odin förbinder sig med åsa-ätten. Efter Ty är tredje dagen i veckan, Tisdagen, uppkallad.