Han skulle uteslutande ha ägnat sig åt njutningen av denna tanke, om han icke helt oväntat fått se en syn, som i högsta grad överraskade honom.
Gunnar Wiepe kom på gatan i tydligen mycket förtroligt samtal med en dam. De gingo helt sakta som om de väntat någon, och mycket riktigt kom Ingrid hastigt ut till dem från Kompaniet.
Stråvall tog en omväg för att undvika dem och skyndade på stegen.
Harriet var ensam, när han kom till Wiepes.
— Se här skall du få se något, sade hon ivrigt och pekade på en väldig syrenbukett, som ännu stod i sina omslag i tamburen. Hon lyfte undan papperet och visade ett visitkort:
K. G:SON GEHNFELDT
Godsägare.
Det var hans »officiella» kort ...
Adressen var till Ingrid.
— Kan du tänka dig något så oförskämt, utbrast hon mera upprörd än han någonsin sett henne.
Stråvall log, osäker om vad han skulle säga.