— Du träffade ju Gunnar på hans byrå, och då vet du ju hur pass den där karlen känner Ingrid.
— Men det kan vara ett skämt, försökte Stråvall, oviss om hur han borde ställa sig, när det gällde hans kompanjon.
— Smakligt skämt det där, vet du. Vi skulle naturligtvis inte ha tagit emot blommorna, om någon av oss träffat budet. Buketten kom upp från portvaktens, men jag har ringt till alla möjliga firmor för att få veta, varifrån den kommit, och det skall jag ha reda på, och tillbaka skall den.
— Står inte firmanamnet på adresslappen?
— Nej, det är en blank lapp.
— Det var mig en baddare, undslapp det Stråvall.
— Ja, det skulle man kunna säga. Inte skulle du gjort så ...
Hon avbröt sig plötsligt och rodnade.
— Tror du inte det, sade han och såg in i hennes ögon.
Hon tog ett litet steg närmare honom och besvarade hans blick, och i den besvarade hon frågan.