Drömmen kom för honom och som en fortsättning på den tog han fatt hennes händer och drog henne närmare intill sig. Han bestämde inte längre själv över vad han gjorde utan kysste henne eller lät sig snarare kyssa henne.
— Adrian, jag visste, att det skulle komma en gång, sade hon och torkade bort en tår från kinden. Men du hade nog inte skickat mig blommor efter vårt första sammanträffande.
— Jag visste ju inte då, att jag skulle komma att hålla av dig så ...
Möjligen hade han ett ord till på tungan, men han lät det utebli för ännu en kyss.
De stodo alltjämt kvar i tamburen. Han började känna sig en smula osäker. Allt hade gått honom väl i händer, bättre än han vågat hoppas. Nu hade han garde. Men han visste dock icke, om den skulle trotsa eld och vatten ... och han tänkte på, att blod är tjockare än vatten. Han hade visserligen somnat in sent omsider på natten med föresatsen att komma till denna punkt med Harriet just nu. Men han var osäker om det skulle vara klokt att gå vidare och fråga, om hon ville bli hans.
För henne låg allt detta i kyssarna.
— Tror du i alla fall det är så riktigt att leta reda på firman, sade han, när de kommit in i salongen.
— Naturligtvis, varför inte?
— Tja, det kunde se märkvärdigt ut. Det pratas så mycket i affärer.
Hon ledde in på en annan tankeväg.