— Tiden har sina exponenter.
De gingo fram och tillbaka på var sin sida av det runda divanbordet mitt på golvet.
— Den gamla typen för gentleman börjar försvinna, sade Stråvall och såg ned.
Folke stannade:
— Säg inte det. Det finns tre slag av gentlemen kvar i världen, och de skola nog alltid finnas kvar. Det är den borne demokraten, den borne aristokraten och den gamle hederlige borgaren eller bonden. Men det börjar komma fram en ny typ, herr Stråvall, och den är alldeles för fin.
Stråvall stod blek kvar vid bordet och såg ut att söka en replik.
— God afton, herr Stråvall, sade Folke.
KAP. XIX.
Colossus ...
Ser du, det är en sak som man inte tänker på, och det är vad som kommer efter detta. I dag är det söndag, och man glömmer för ögonblicket, att det kommer sex veckodagar efter. Nu är det goda tider, men tror du det finns många som tänka på, att det kan slå om? Men jag vet, och jag har gar...
Monologen, som ingick i en kanske redan tolv timmar lång dialog — då och då avbruten av sömn — övergick till en rad mustiga eder över en totalt försvunnen kragknapp. Till och med Colossus, den i sina egna ögon mäktige, måste böja sig under denna mikroteknikens diktatur. Han satte sig på en stol och väntade. Erfarenheten hade lärt honom, att dylika saker icke finge forceras. Han väntade undergivet, och om en stund träffade hans ögon knappen ute på den himmelsblå silkesplyschmattan. Han närmade sig försiktigt, och med ett språng som då rovdjuret fångar sitt byte grep han knappen.