— Å, är det baron Wiepe själv, tillade han, då det sedan blev tyst på andra sidan.
— Baron Wiepe ligger allvarsamt sjuk, svarade rösten. Var det något som skulle framföras till honom?
— Nej visst inte, jo tack, en hälsning. Jag hörde just att han var sjuk, men när min herre svarade tänkte jag, att det kunde vara han.
— Ja, min herre känner honom ju mycket obetydligt.
— Förlåt, kanske får jag fråga med vem jag har den äran? ...
— För all del, det är ingenjör Hjelm.
Gehnfeldt kände sig ytterst illa berörd. Han visste att han icke tagit miste, då han trodde sig se Folke Hjelm i sällskap med Ingrid och en annan dam på Kompaniet. Han hade haft besök av Folke under den tid denne sökte lägenhet, och en av Gehnfeldts agenter hade rapporterat, att en ingenjör Hjelm hade »uppträtt ytterst olämpligt», då han icke kunnat få en ledig lägenhet. Han hade icke varit »önskvärd» som hyresgäst. »Ingenting att tjäna på», som agenten sagt.
— Kanske jag kan få tala med någon av familjen, sade Gehnfeldt i avmätt ton.
— Det är tyvärr ganska olämpligt, svarade Folke.
Gehnfeldt rasade och lade ned luren.