— Och nu tänker du disponera beloppet du förtjänat, ja, hur tänker du nu använda dessa pengar och denna erfarenhet?
— Om du är min, är jag din, och hela denna förmögenhet är vår.
Hon drog sig undan honom, då han i samma ögonblick ville kyssa henne. Ett nytt skrämt uttryck låg i hennes ansikte. Hon blev blossande röd och sedan hastigt blek.
— Menar du att vi skulle använda dessa pengar?
— Naturligtvis, det är ju för dig jag har förtjänat dem ... för vår framtid, Harriet.
— Nej Adrian, du kan inte mena detta ...
Hon fortsatte ensam och brast i gråt.
Han skyndade efter, oförmögen att fatta vad som rörde sig i hennes inre. Ansåg hon sig vara för fattig att taga emot denna gåva av honom?
— Du har ju ett namn, Harriet. Vad har jag att bjuda dig om inte detta som jag vunnit för att vinna dig. Vad är det mot ditt namn?