— Tack, det här är snart avhandlat. Jag har en fullmakt in blanco för direktör Stråvall att lyfta fyra tusen kronor jämte den ränta direktörn själv vill beräkna och anteckna på fullmakten. Beloppet lyftes i baron Wiepes ämbetsverk. Mot fullmakten torde emellertid direktörn vara vänlig lämna mig ett par reverser på det ursprungliga lånebeloppet.
Stråvall kunde inte dölja sin oangenäma överraskning.
— Jaså, de där reverserna ... javisst, jag har verkligen inte kunnat finna dem. Med säkerhet har jag bränt upp dem, eftersom jag efterskänkt skulden.
— Baron Wiepe kan tyvärr inte ta emot den vänliga gåvan. För övrigt nämnde fröken Harriet Wiepe, att herr Stråvall erinrat sig, att reverserna kunde finnas kvar.
— Nej tyvärr, jag missminde mig.
— Jag förmodar att de inte äro på något sätt förpantade?
— Förlåt, ingenjör Hjelm, men jag har inte behov av att förpanta något som jag med öppna händer skänker bort. För övrigt trodde jag den saken kunde vara slutbehandlad.
— Nå, i händelse reverserna verkligen äro förstörda på ett effektivt sätt har jag baron Wiepes uppdrag att överlämna fullmakten mot kvitto.
— Jag kan inte återta en gåva.
Det prasslade i kabinettet invid matrummet, och hastiga steg avlägsnade sig därifrån.