När han funderat länge, stannade han vid Harriet Wiepes fråga för några år sedan, då han skulle börja:
— Får vem som helst driva handel med människohem?
Däri låg fröet till hela frågans lösning. Kontrollen måste vara personlig. Det måste fordras vissa kvalifikationer, det måste sättas vissa gränser, och det måste göras till en koncessionsfråga.
Han skrev ned dessa ord och började ett utkast till donationsbrevet. »Jag undertecknad förklarar härmed min sista vilja vara att en summa stor 200,000 kronor (skriver två ...»
Beloppet skulle kanske kunna sättas lägre ...
Han skrev papper efter papper vid sitt amerikanska skrivbord, och beloppet blev för varje gång mindre. Hela eftermiddagen och kvällen arbetade han trotsande sin husfrökens varningar.
— I morgon reser jag bort, hade han upprepat så många gånger att det inte verkade utan att han slutligen till fröken Wagners undran och bävan sade:
— I morgon reser vi bort ...
Strax därpå kom Folke, och Stråvall glömde i sin iver att draga jalusien över bordet och papperen. När han gått in i matrummet för att möta honom, var fröken Wagner vid bordet och läste hans skrifter.
— Jaså, jag får det nöjet att se ingenjör Hjelm hos mig ännu en gång, hälsade Stråvall. Var så god och tag plats.