Underlydande ...
Tanken flög långt in i en framtidsbild, som han ibland sökt göra levande för sin inbillning.
Harriet Wiepe skulle aldrig kunna ställa sig som hans underlydande. Han kände sig ju alltid som en tjänare vid hennes sida, han tvang sig att göra medgivanden, som han egentligen aldrig ville ha gjort. Som helt nyss vid promenaden ... I hennes sällskap var han icke herre över sig själv.
— Se här har jag dropparna.
Fröken Wagner kom in med en punschkaraff och ett glas på en bricka.
— Punsch?
— Javisst, vi talade ju om det i morse.
— Alldeles riktigt ja, men säg, fröken Wagner ... punsch, vad skall det egentligen vara bra för?
— Det är just vad direktörn behöver för sina nerver. Direktörn som aldrig spritar, för direktörn blir det den bästa medicinen. Det har jag sett så många bevis på ...
Hon slog upp.