— Hur så, jag har väl aldrig ...
— Vad var det ni drömde häromnatten, när jag kom in, och ni slog ... till mig.
Påminnelsen brydde honom, och han var generad ett litet ögonblick, men strax hade han glömt bort alltsammans. Tankarna började fara hit och dit. Han tog upp dem efterhand som de kommo och släppte dem igen.
— Jag skriver inte det där papperet, sade han med ett resolut försök att göra sig barsk i tonen. Jag är inte så dum, vad ...
Han såg henne in i ögonen, och hon flyttade sin stol omärkligt litet närmare.
— Direktörn är varm i pannan. Tänk inte så mycket, sade hon och fläktade honom med handen.
— Så skönt, så svalt, vad ni är kall.
— Är jag nu kall också ...
Hon flyttade sig intill honom och tog hans hand:
— Se mig rakt i ögonen och säg en gång till, att jag är kall, så skall jag tro det.