Om en stund — eller kanske det var några timmar senare — kom Tilda in med te. Hon slog upp alla fönster i rummet som hon alltid brukat förr, och det sjöng in av binas surr, fågelkvitter och alla sommarens ljud. En ljum luftström förde med sig doften från jasminerna, och Stråvall kände äckel.
— Har herr Adrian sovit gott i natt, frågade Tilda.
Han såg misstänksamt på henne över lakanspetsen.
— Jo tack. Vill Tilda säga till om skjuts. Vi reser i dag.
Hon suckade djupt.
— Herr Adrian kunde behövt unna sig någon tids vila.
— Nej, Tilda förstår jag måste ju sköta mitt arbete.
— Då ämnar herr Adrian kanske inte sälja huset?
Han hade så när glömt detta. Den saken måste ju ordnas borta hos disponenten. Men han hade ingen lust att visa sig där. Möjligen kunde affären göras upp per post. Huset måste säljas. Det var förutsättningen — och dessutom skulle han aldrig mera vilja komma hit igen.
— Det blir nog bra med den saken Tilda, sade han lugnande. Tilda skall få komma till Stockholm ... ja, jag skall komma hit och hämta Tilda.