När Gunnar och Adrian på hemresan sutto i var sitt fönsterhörn på tåget, växlades icke många ord mellan dem. Gunnar rökte cigarrett på cigarrett och stack då och då en i handen på sin vän, som också mottog tändstickan och tände utan att tacka för elden. Han hade sett detta på filmen, eller varifrån nu detta pantomima uttryck för belevenhet hade sitt ursprung. Gunnar fäste sig i regel vid dylikt men var alltför bekväm av sig för att anmärka. Han mådde bra och skulle ha velat fortsätta resan ut i världen igen. Denna alltid otillfredsställda reslust var något som han hade gemensamt med Ingrid. De förstodo varandra bäst av syskonen, även om de hade sin motsättning. Gunnar tog livet som det var och hoppades inte på något bättre. Han tog de äventyr han mötte som vardagsavbrott och kunde ibland smått skämta med systern för hennes dröm om fullkomligheten. Men han lyckades aldrig övertyga henne om att de i själva verket hade samma natur med den skillnad som ligger mellan man och kvinna. Hennes invändning var alltid: »Du går och slickar daggdroppar och blir aldrig otörstig, jag letar efter källan, där jag kan doppa ned huvudet och dricka.» Han beundrade sin syster för hennes intelligens och för hennes helgjutna karaktär och icke minst för hennes sätt att kunna förbrylla männen. Han smålog vid tanken på vad hon berättat om Stråvall, när hon kommit honom att så när tappa fattningen inför hennes lilla tavla Daphne. Hon lekte skoningslöst med män, som hon såg sig behärska.
Mitt under dessa funderingar utbrast Gunnar oväntat:
— Förresten är det ju ingenting som hindrar, att du köper huset där vi bor.
Det träffade mitt i tavlan. Stråvall satt just och gjorde upp sina närmaste planer.
Stråvall log. Eftersom han kände sig avslöjad blev leendet ett skratt.
— Jag skulle hyra ut till dig och din familj, hahaha.
— Visst sjutton, och vi skulle naturligtvis få en vänskapligt avrundad hyra.
Stråvalls munterhet blev bullersam. Han var rädd att Gunnar menade allvar.
Men Gunnars nästa tanke öppnade en ny möjlighet.
— Ja, gör du inte det, får du finansiera en utlandsresa för Ingrid och mig till vintern.