— Du ser så fundersam ut nu, tösen, sade han och tog hennes ansikte mellan sina händer. Just nu var du ju så hjärtans glad. Du måste vara glad. Vi får lägenheten, och så rätt som det är är du min fru ... Å, du och jag, tösen, tänk bara, vi två och ett litet hem. Det svindlar ...
Hon slog armarna om hans hals, kysste honom och grät.
— Lilla, lilla tösen min, tröstade han.
— Å du käre, vad det känns skönt att få gråta ut ...
Det var tårar som länge sökt utlopp.
— Tror du ... säg om du tror, att det skall lyckas.
— Ja vet du, jag tror, att vi få lägenheten, sade han med en ton som skulle verka full av tillförsikt.
— Men ... nej, det är väl bara en elak aning, log hon mot honom mellan tårarna, om det ...
Hon avbröt sig och kysste honom.
— Jag vill inte att du skall ha onda aningar. Du vet att jag alltid blir rädd för dem. Du får ju alltid rätt ...