Han hade alltid måst ge henne rätt, då hon varnade för något. Hon hade sina förkänningar ibland. Det låg något så sunt och friskt i henne. Hon var så ärlig och rättfram, att hon genast blev misstänksam mot det som föreföll henne oäkta.
— Var han läcker säger du? Ja, jag vet ju vad du menar med det ordet.
Det var ett av Folke Hjelms uttryck.
Men så kom hon att tänka på Harriet Wiepe.
— Vad i all världen har Wiepes med den där Stråvall att göra, frågade hon och glömde tårarna för sin nyfikenhet.
— Jojo du, sade Folke så långsamt som möjligt för att hålla kvar hennes intresse vid den välkomna avledaren. Det påstås, att Harriet Wiepe skall förlova sig med direktör Stråvall.
— Harriet Wiepe förlova sig? En människa med social fluga och glasögon ...
— Stråvall hade också glasögon, sade Folke med oefterhärmligt tonfall.
En av småpojkarna kom in och ropade »kvällsmat» för att ridande på Folkes axlar föras in till familjen.