Då steg en herre ned med hissen i ett hus, också det nära Pauli kyrka. Han möttes av sin chaufför vid dörren och sade adressen på huset, där döden skövlat ett hem.
Det var godsägaren K. G:son Gehnfeldt.
Men det kunde också hända, att någon av de tre personerna ringde ett annat nummer. Då steg en liten herre ned i huset Rusthållaregatan 5, kvarteret Skedbladet, och han ställde sig på främre plattformen av en spårvagn och slank en stund senare in i det hus, dit döden visat vägen.
Det var herr direktören Adrian Stråvall.
Stråvall gjorde få affärer, men när han gjorde någon köpte han huset, där ett hem var tomt. I så fall var Gehnfeldt med om affären, och då kunde köparen heta:
AKTIEBOLAGET CENTRALBOSTÄDER.
Gehnfeldt gjorde många affärer, men när han gjorde någon hyrde han det lediga hemmet för en vän. Och då ringde det i någon av de icke tre utan fem telefonerna i en liten mörk lägenhet vid Regeringsgatan, där en kvinna svarade och antecknade den nya adressen ...
Hon hade tre rum denna kvinna och ett av dem var ett gammalt förmak, som luktade antikvariat. Där satt en kanariefågel i en bur och där låg en bibel på ett bord. Där voro gamla atenienner och där funnos album på borden. Möblerna voro av nött plysch, och på soffa och stolar hängde slitna antimakasser. Det gick en jämn ström av människor upp och ned för hennes trappor. Men endast en och en fick tillträde till det gamla förmaket. De andra fingo vänta i ett matrum, där stolarna hade flätade sitsar och rottingryggar, och där skänken hade röda små glasfönster.
En besökande kunde fråga:
— Ni annonserar, att ni har en lägenhet?