— Får jag besvära direktörn med ett par ord?
Stråvall hade ett dött leende över ansiktet, men han log inte i sitt sinne. Det var lätt att se, att han var ytterst upprörd.
— Var så god, herr ingenjörn, sade Stråvall och väntade med halvöppen mun och nästan flämtande som en andfådd terrier.
— Nu måste direktör Stråvall göra slag i saken och låta oss gifta oss och flytta in.
— Ja, om bara jag kunde själv bestämma över den saken.
— Det är ju i alla fall er egen lägenhet, och jag går med på skenköpet.
Stråvall såg sig oroligt om.
Folke Hjelm kände i det ögonblicket en svårtämjd lust att ge karlen en ordentlig örfil, men han lyckades bemästra sina känslor.
— Skulle inte ingenjör Hjelm vilja vänta en tid, till april eller så ...
— Nej, det går inte, svarade Folke häftigt.