— Det bleve i så fall första gången. Det ordet har jag inte använt.
Hon var van vid de Stråvallska utbrotten. De kommo mycket sällan, och han sökte snart försona sig, men de kunde för dagar sätta en leende dödsmask över hans ansikte.
— Jag misstog mig, fröken Wagner, förlåt.
— Det var »nej» jag sade och inte »plebej».
— Snälla fröken, var inte ond, jag är ohyggligt nervös. Tror ni att jag har fått spanska sjukan?
— Å, direktör Stråvall räknar för mycke bara.
— Kanske det ja, kanske det, fröken Wagner.
Hon stannade kvar i rummet.
Det föreföll som om uppträdet piggat upp henne.
— Får jag säga direktörn en sak, sade hon förtroligt.