I alla fall var resultatet präktigt.
Allt gick utmärkt i början.
Men en vacker dag kom han, den skicklige, han »handelsmannen», i kurran för ett par vackra ljusstakar af brons. Och han var ej den ende.
Matti angafs af sin vän och kamrat, togs i förvar och satt inne i några månader.
Det var debuten.
Han frigafs efter någon tid.
Började från början, men denna gång utan »medborgerligt förtroende». Arbetade smått, svalt emellanåt och söp igen.
Det var en kall vinterafton. Matti skulle hem från ett dansgille i Gammelstaden.
Der hade han sett en hygglig flicka, en stackars fattig men ärbar tjensteflicka, som förehållit honom hans usla lif, hans dåliga sällskap och tagit löfte af honom att förändra sig.
Matti, som för första gången sedan länge tänkt tillbaka på sitt hem i ödemarken, på sin stackars hederliga mor, på sin ungdomsbrud, på de präktiga friska forsarne och moarne deruppe, Matti rördes af den unga flickans deltagande för honom, suparen, f. d. fången, han rördes och lofvade att för hennes skull ändra sig, om han finge ett bättre, mer lönande arbete.