— Farväl, mor, nu går jag.
— Farväl, barn, haf Gud för ögonen! Hvar har du knytet?
Weli rodnade. — Der ligger det.
— Der är väl ingenting i nu, som vore bättre att ha här hemma?
— Nej, ingenting.
— Du skulle kanske se efter först.
— Nej, mor, der är ingenting.
— Gå då, barn, och kom ihog hvad jag sagt dig så många gånger:
Fan tar den vilse far.
Arbeta, håll dig ren, var aldrig lat, ty börjar du med det en gång, så… Och mins att djefvulen helst tar dem, som tycka om att ha det smutsigt omkring sig. Svara aldrig, om du får stryk af mästarn, för det är välbekommet… Nästa söndag får du komma hem.