INNEHÅLL
SPRÅKETS BETYDELSE.
En innerlig förbindelse äger rum mellan kulturens och språkets utveckling. Hela den mänskliga kulturen med dess skiftande rikedom och föränderlighet har språket som sitt förnämsta uttrycksmedel. Så kunna vi säga, att språket utgör en trogen spegel av hela kulturen. Språket blir naturligtvis därmed en del och en betydelsefull del av den mänskliga kulturen. Men trots den betydelse vårt språk har för var och en, äro få sidor av vår odling föremål för så litet verkligt och mera allmänt intresse som just detta. Måhända tro vi oss så väl känna till språket, detta förträffliga redskap, som vi dagligen begagna oss av. Men det är nog i grunden så, att ju närmare en sak ligger oss, dess mindre uppmärksamma vi den. Budet: Känn dig själv! kommer först sent till oss.
Visserligen tala och sjunga vi ofta om vårt vackra språk, vår »klingande svenska tunga», »ärans och hjältarnes språk». Vi kalla med skalden vårt tungomål »en härlig skatt, musik och stål, behag försmält med kraft». Men vi skulle också älska vårt språk så, att vi ville lära känna något om språkets utveckling och betydelse, dess samband med vårt folks hela liv, odling och historia.
Börja vi att tänka över språkets uppgift och studera dess utveckling, skola vi snart finna, vilken rikedom av gåtor, möjligheter och intressanta uppslag språket bjuder oss. Det är ett område, där det är lätt för var och en att göra iakttagelser, ty materialet för sina undersökningar har han runt omkring sig, närliggande och tillgängligt. Den, som på egen hand börjar att fundera över t. ex. ordens släktskap eller deras ursprungliga betydelse, begår nog visserligen en hel del misstag, men man kan lära även av sådant, ens tanke utvecklas och skärpes, steg för steg går det framåt, och så småningom bliva misstagen allt färre och färre. Det gäller naturligtvis då också att samtidigt studera, vad andra utrönt, sagt och tänkt i ämnet, för att så finna utgångspunkter och ledning. Men här som på andra studieområden gäller det att söka komma fram till verklig självverksamhet, göra rön och iakttagelser på egen hand, först då får man en levande förståelse för sitt ämne. En dylik litet djupare inblick i en vetenskap kan man i viss mån vinna även i det fall, att området för ens mera självständiga arbete är ytterst begränsat. Man behöver — för att använda en bild — endast gräva på en punkt för att nå ned till ett rikt källflöde; man måste endast känna en väg till en fjälltopp för att komma upp och få en lyftande anblick över stora vidder.
Mitt syfte med denna uppsats är att peka på några frågor, som kunna vara av intresse för var och en, som känner kärlek till den svenska odlingen och dess historiska utveckling. Språket är en viktig del av det oerhörda kraft- och kulturkapital, som vi fått i arv av våra fäder. Ej blott vår litteratur, utan redan vår ärvda talförmåga, vårt ordförråd erbjuda oss en samlad rikedom av kunskap, erfarenheter, uttrycks- och tankemöjligheter av så omfattande betydelse, att vi svårligen därom kunna göra oss en klar föreställning. Jag ville här söka att med några spridda drag visa språkutvecklingens nära samband med kulturutvecklingen, visa, hur språket städse som en lydaktig tjänare ställer sig i kulturens och tankens tjänst.