— Finnes här ett försegladt rum?
— Ja det gör det, men det skulle jag kanske inte talat om.
— Jo. Å, låt mig se det.
— Nej, kära hjärtandes, då kunde den gråe mannen ...
Hon tystnade tvärt, ty Karna nöp henne eftertryckligt i armen.
— Den gråe mannen, hvem är det?
Gunvors stora, klara ögon lyste af begär att få veta mera.
— Å, det är bara en sägen.
— Att han finnes däruppe — ett spöke! Gunvors röst blef halft föraktlig.
— Ja — det — är ju bara skrock.