— Jo, det gjorde jag, men — då ville hon träffa grefvinnan. Får jag inte lof att säga, att hon inte kan få det?
— Nej, Mari, hvad skulle det tjäna till? Hvem är den där Bolla? Jag har aldrig hört talas om henne.
— Hon tjänade på gästgifvargården för ett par år sedan.
— Är hon där inte längre?
— Nej, hon har varit borta från socken se’n samma vår grefve Brage dog.
— Hvad vill hon grefve Gyldenlo?
Mari såg ytterst generad ut, nöp i förklädet och teg. Gunvor betraktade henne, och plötsligt steg en flammande mörk rodnad upp i hennes ansikte. Hon lutade sig ned och tog upp en liten dockbyrå från golfvet för att genom denna paus återvinna själfbehärskning.
— Du får be henne — Bolla — vänta mig i mitt arbetsrum, sade hon med ansträngning.
— Skall grefvinnan ändå taga emot henne? frågade Mari. Å, gör inte det, tillade hon bedjande.
Hillevi blef uppmärksam och slängde ifrån sig den docka, hon höll på att kläda, därpå stack hon sin lilla hand i moderns och sade beslutsamt: