»Holder du af mig,
holder jeg af dig
alle mine levedage.»
Jag kan inte älska på annat sätt, Eric. Du är mitt allt, hvad som än må hända — till och med om — du inte längre skulle hålla af mig.
Han kysste hennes skälfvande läppar med en så innerlig ömhet, att hon med ens kände sig trygg och stark. Det förflutna, detta hemlighetsfulla skuggspel, som ibland drog honom till sig, skulle nog alldeles vika en dag för hennes ljusa, lifsvarma kärlek. Hon behöfde inte frukta bleka vålnader, så länge hans arm slöt sig omkring henne i kärlek, då var hela världen hennes vasall, sade hon sig stolt.
FJORTONDE KAPITLET.
Barnet.
— Bolla på gästgifvargården är här och vill nödvändigt tala vid grefven, sade Mari förlägen.
Det var en förmiddag i början af september, första dagen rapphönsjakt var tillåten, och Eric var ute tillsammans med några andra herrar.
Gunvor lekte med Hillevi, hjälpte den lilla att städa i dockskåpet och såg förströdd upp på kammarjungfrun.
— Sade du inte, att grefven var ute på jakt?