— Var det då bara en kort dröm, att jag skulle få äga dig?
— Nej, visst är jag din, med mina bästa tankar, och kärleken till dig ligger djupast i mitt hjärta som den äkta pärlan längst in i musslan. Men kan musslan hindra, att det stora mäktiga hafvet också tillför den tusentals små sandkorn och annat slagg, hvilket afsätter sig i dess vindlingar? Hafvet ger det och hafvet spolar bort det igen. Hvad mer?
— Låt oss fara hem nu, Eric. Du är trött, det ser jag.
— Och du?
Han strök henne öfver de heta kinderna.
— Jag är också trött — det är öfverallt så mycket att lära.
*
Och Gunvor lärde sig verkligen otroligt mycket både under denna vinter och de två följande, hvilka liknade hvarandra nästan stereotypiskt. På somrarna besökte de alltid någon utländsk badort och lagade då, att de äfven kunde hälsa på lille Erik. Barnet trifdes godt och tycktes bli friskare.
Gunvor hoppades att en dag få honom tillbaka till Bragehall och sade detta åt Erik, men han skakade endast afvisande på hufvudet.
— Det är bättre, att han är kvar där ute.