— Visserligen, men hädanefter är det din man, som disponerar dina pengar.
— Tills jag blir myndig då.
— En gift kvinna blir aldrig myndig. Visste du inte det?
— Nej, svarade Gunvor sakta, och hon blef mycket blek. Jag vet nog ingenting annat än att jag skall giftas bort.
Fru Eiden erinrade sig plötsligt sin egen liknelse om ädelt vildt, och hon vände sig om för att dölja sin rörelse. Stackars lilla hind! Inte hade hon velat vara med om att inringa den, men det fanns intet val. Man lefver icke ett helt lif i ångest och saknad, utan att slutligen taga upprättelse, om den bjudes.
*
Några timmar senare var hela det gamla slottet upplyst som ett strålande fepalats, och ett ekande sorl af röster ljöd oafbrutet i de stora, djupa salarna, i förstugor och korridorer. En sådan talrik skara lysande gäster hade icke i mannaminne varit sedd på Bragehall.
Den omedelbart efter vigseln serverade bröllopsmiddagen var nyss afslutad; den hade varit ett kulinariskt mästerverk, och man reste sig skinande och belåten från bordet för att göra en kort paus, innan kronan dansades af bruden.
Hela festvåningen var eklärerad; endast den korta vindeltrappan upp till det förseglade rummet låg i mörker, då däremot den intill korridoren gränsande riddarsalen var ett strålande ljushaf.
Ungdomen såg på det nybonade golfvet och längtade efter morgondagens bal. De unga flickorna sörjde endast öfver ett: den förnämste och outtröttligaste kavaljeren komme att saknas då, liksom nu på själfva bröllopet: Eric Gyldenlo reste utrikes redan i afton.