»Det är han inte alls», förklarade Helmer med eftertryck.
»Hvad är det frågan om?» sporde Elisa, som nu hunnit ned.
Helmer ville hjälpa henne på med kappan, men förekoms af Gustaf Adolf.
»Vi talade om doktor Hessel», upplyste Irene.
»Det är en treflig kurre», förklarade majoren. »Han får gärna komma hit så mycket han vill.»
»Skulle han det, så komme han allt hvar dag», inföll Irene skrattande.
»Inte mig emot», sade majoren. »Läkare är han också, och jag har på sista tiden börjat känna mig klen och skulle behöfva en lifmedikus. Undras om han skulle vilja bli det?»
»Det vore det just inte så lämpligt att föreslå» sade Gustaf Adolf.
»Hvarför inte?» frågade Irene med ett litet öfverdådigt skratt. »Menar du, att det skulle vara opassande? Jag kan vara förkläde åt Elisa.»
»Du, nippertippa», sade Gustaf Adolf och gaf henne med pekfingret ett lekfullt slag på näsan och munnen.