Härigenom förvandlades omärkligt för honom själf hela hans väsen, och han blef allt mer och mer den man Elisa alltid trott honom kunna blifva och som hon älskat.
När barnen växte upp, sågo de i sin allvarsamme och sorgbundne fader förkroppsligandet af allt det bästa de kunde tänka. Till honom vände de sig med allt, som angick dem, och oinskränkt förtroende hyste de för honom. Att han alltid skulle handla ädelt och af rena bevekelsegrunder var en naturlig sak för dem, de väntade icke annat och drömde ej om, att han icke alltid varit sådan.
Tiden gick. Det sägs att den läker alla sår, men doktor Hessel är ej riktigt med om det. Skall han framställa sin hjärtesorg under en medicinsk bild, liknar han den vid en fin fistelgång långt inifrån. Den vill aldrig gå igen och bör också helst förblifva öppen. Sin saknad vill han icke mista, ty han känner detsamma, som Elisa en gång erfor, att saknaden efter en älskad, som lefvat och dött i Jesu tro, den tynger ej, utan den hjälper att draga hjärtat och lyfta blicken mot det stora, ljusa målet.
Från Fosterlands-Stiftelsens Förlags-Expedition hafva utkommit och finnas att tillgå hos alla bokhandlare bland andra följande arbeten:
Allt eller intet. Svenskt original af Runa. Tredje upplagan. Häft. 1:25, klotb. 2 kr.
Berättelsen är särdeles lärorik. Här och där är den riktigt spännande, men det bästa är, att den präglas af en varm kristlig känsla, hvaraf man känner sig understundom mäktigt gripen och hänförd. Boken är alltså särdeles passande att såsom lektyr sättas i unga flickors händer.
Gotlands-Posten.
Berättelsen är väl skrifven och innehåller många både vackra och tänkvärda ord.
Sv. Dagbladet.