Hvar lefnadsdags välkomna död, det bad,
Som friskar upp en kropp af mödan krossad,
Den balsam, som åt själen så ger lisa,
Naturens egen ro
Och bästa rätten uppå lifvets bord.
— — — — — — — — — — — — — —
— — — Hvad fattas mig, att jag
Blir skrämd af minsta buller? — Hvilka händer
Ha, de utrifva mina ögon! Kunna
Den vida oceanens alla vågor