Dessa stora skalder och siare torde hafva varit lika ensamma inom sitt folk, som de stora hos alla folk varit. De kunna lika litet anses uttrycka judarnas sedliga höjd som Sokrates samtal eller Havamål kunna anses ge en trogen bild af atenarnas eller nordbornas sedlighet. Jesus kallade, vill jag minnas, Jerusalem den stad, som stenar sina profeter och hans eget öde var således intet undantagsöde! Och ej häller talade han eller hans föregångare om broderlighetens och fridens tankar som hade de menat sig förkunna allmänt erkända och efterlefda sanningar! Sådana förkunnare torde höra till de öfverflödiga — och till dem vill jag minst af alla räkna Jesus eller Israels profeter.
Letourneau har den — af den jämförande religionsvetenskapen allt mer bestyrkta — historiska sanningen på sin sida när han icke anser att höjdläget af de allmänna judiska moralbegreppen berättiga detta folk till en särställning bland de folk med hvilka han samordnar dem. I de judiska gudsbegreppen och den däraf beroende pliktkänslan ligger det säregna, icke i själfva de härskande lagarna och sederna, af hvilka Letourneau — i detta som i öfriga fall — endast sökt medelproportionalen genom några, nästan skematiskt fasthållna, hufvuddrag.
Mot mig, som bearbetare af Letourneau, riktar doktor Klein den påminnelsen att man icke bör kasta stenar i den brunn ur hvilken man druckit.
På detta vill jag endast svara att, när gamla brunnar djupgräfvas och ommuras, då kan man ej undgå att stenar falla i vattnet. Men detta bör icke afhålla någon från att taga del i det arbete, som åt framtiden skall bereda djupare och klarare källor.
Stockholm i januari 1903.
Ellen Key.
Ordlista på en del af de i denna skrift förekommande främmande ord.
Anarki = regeringslöshet, laglöshet.
Annaler = årliga anteckningar, tideböcker.
Antiken = den grekisk-romerska forntiden.
Apportera = hämta.