Den balsam, som åt själen så ger lisa,
Naturens egen ro
Och bästa rätten uppå lifvets bord.
— — — — — — — — — — — — — —
— — — Hvad fattas mig, att jag
Blir skrämd af minsta buller? — Hvilka händer
Ha, de utrifva mina ögon! Kunna
Den vida oceanens alla vågor
Aftvätta detta blod ifrån min hand?
Nej; denna hand lär förr med purpur färga