— Vad det betyder? Det är ju ganska klart. Det är en utmaning. En utmaning riktad mot mig!
— Jag, men…
— … men vem kan väl ha tillåtit sig något dylikt, menar ni. Var god och ge mig tidningen.
Det var en vacker syn att iakttaga den spänstighet som lifvade herr Corpwieth, han fick med ens något av en ädel jakthunds samlade energi i hela sitt väsen. Hans ögon glimmade, läpparna pressades hårt mot varandra, det var styrka i det grepp varmed han fattade tidningen. Till och med den robuste apotekare Malm erfor något som liknade respekt inför dessa uttryck för vilja och intellektuell kraft.
Vem var den okände, som vågat detta oerhörda? se där den tanke, som besjälade herr Corpwieth. Av Nässellövet, Söderholmen och Melónen kunde man i sanning vänta sig vilket vänskapsfullt bovstreck som helst. Teoretiskt taget nämligen, gällde det däremot utförandet, så var det nog deras obenägenhet för "bråk" som tog överhand. Och dessutom, förelåg inte här något som helt enkelt gick over evne för dem? Här dolde sig, i denna affär, ett visst något… Här anades något som… Kort sagt, bakom händelserna i trettonde apoteket stod en personlighet, det var tydligt, och inte tre herrar!
Läsaren har redan kunnat se med vilken snabbhet den Corpwiethiska tanken arbetar. Inom betydligt kortare tid än vi behövt för att nedskriva hans reflexioner, hade han kommit på dem, tänkt dem och avfärdat dem. Herr Malm observerade intet avbrott i hans tidningsstudium.
Detta räckte på sin höjd ett par minuter. En lätt skugga tycktes redan på väg att lägga sig över herr Corpwieths i allmänhet så outgrundliga, man är nästan frestad att säga: så känslolösa drag. Dock, nu kom det åter eld i blicken! På sista sidan stod något att iakttaga. Det var en blyertsanteckning, gjord i marginalen vid Finlands Banks vexelkurser.
Anteckningen hade följande lydelse:
26: 40 15
13200 26400