Det var en högst vanlig receptblankett. Det som ifyllts på den, tedde sig i stället så mycket mindre vanligt. Det var nämligen inte gjort för hand, eller rättare sagt: inte med bläck, utan med tryckta bokstäver, tydligen klippta ur en tidning.
— Kvällens Pust, fastställde herr Corpwieth efter en granskning av typerna och papperet. Har ni det exemplar av tidningen, som den okände använt?
— Här är det, sade herr Malm sedan han bökat något i apotekets välförsedda papperskorg.
— Bra. Jag skall strax ta och kasta en blick på tidningen. Till en början skola vi emellertid hålla oss till receptet.
Dettas text hade, med de av den okände tillagda partierna, följande lydelse. På frånsidan lästes:
"Coc. 35,0
Cerebr. corpw. excell. ad lib."
På framsidan åter lästes: "Omröres väl. Ord.: Ego. Pris: erl. av d. förlor".
— "Kokain trettiofem gram", interfolierade apotekaren herr Corpwieths lektyr, "av den utmärkte Corpwieths hjärna efter behag".
— "Omröres väl!" fortsatte herr Corpwieth. "Ordinerat av mig. Priset erlägges av den förlorande".
— Ja, det är väl jag det, sade herr Malm. Eller vad skall det betyda?