— Vem är således mannen?
— Det är "den okände". Nej, någon annan kan det inte vara, sade herr Corpwieth halvt för sig själv. Skicka räkningen till honom! fortfor han och fattade sin hatt.
— Herr Corpwieth! Nu får det vara nog. Vart är det ni egentligen vill komma? Vem i fridens namn är då den okända?
— Se efter i Storstadstidningens morgondagsnummer. Under rubriken "notabelt besök" finner ni namnet.
Herr Malm föreföll alls icke tillfredställd med dessa upplysningar, och han antog åter, föreföll det herr Corpwieth, en oroväckande likhet med jätten Bumburrifex.
Herr Corpwieth räddade sig genom en hastig flykt.
IV.
Klockan slog tolv, då herr Corpwieth åter höll sitt intåg på Catani. Även en mindre övad iakttagare än herr Corpwieth skulle utan svårighet ha observerat, att den gångna timmen fogat vissa nyanser till situationen. Under vanliga förhållanden hade herr Corpwieth helt säkert icke uraktlåtit att göra de psykologiska studier omständigheterna givit anledning till. Nu däremot existerade för honom blott en enda tanke, det var tydligt, och med den förmåga av koncentration, som utmärker honom, hängav han sig helt åt den.
Utan att se till höger eller vänster strävade herr Corpwieth till sina vänners bord i kakelungsvrån.
Hans uppträdande tycktes väcka sensation i denna krets, som han dock vant vid litet av varje.