Han tog emellertid ingen notis om de tre herrarna, han styrde kurs på den fjärde, den av vars person han en timme tidigare sett skymten av en hand.
— Hälsningar från trettonde apoteket, sade herr Corpwieth lugnt.
Den tilltalade vände sig om med orubblig flegma, och lika flegmatiskt svarade han:
— Well. I'm beaten, I think.
— He is beaten! stimmade herrar Nässellöf, Söderholm och Melón i entusiastisk korus. Sherlock Holmes is beaten!
— Yes, dyre sir! fortsatte herr Corpwieth på engelska. You är bet!
Mr Sherlock Holmes, ty det var verkligen denne store man, reste sig långsamt. Han höll ut sin seniga hand mot herr Corpwieth, som fattade den och tryckte den. Där stodo de båda ovanliga personligheterna ansikte mot ansikte, blickande varandra fast i ögat.
Situationen var egendomlig, ja sällsam; till och med journalisten Bergman tycktes observera, att något ovanligt var på färde: han kallade på herr Wagner, tydligen i och för en rådplägning. Av allt att döma skulle Storstadstidningen komma att få den notis — måhända rent av i form av ett sprittande kåseri — som herr Corpwieth ställt i utsikt för herr Malm.
Herr Corpwieth och Mr Holmes fortforo att blicka varandra fast i ögat.
Herr Söderholm bröt förtrollningen.