— För en beundrande samtid, skyndade sig de tre herrarna att korrigera den illustre mannen.
— Vidare, fortfor herr Corpwieth, och det var inte svårt att se att han kämpade en fruktansvärd kamp med sin blygsamhet, vidare kunde jag inte underlåta att säga mig, att "stölden" var förknippad med en utmaning och att den, av vilken jag fick mottaga en utmaning, endast kunde vara… den största… d.v.s….
— Kort sagt, jag, ifyllde Mr Holmes.
— Ja, sade Corpwieth.
— Javisst, sade de tre herrarna.
— Jaha, mumlade herr Wagner, som under den sista kvartstimmen strövat omkring i trakten av kakelugnsbordet, och nu med en föga yrkesmässig snabbhet ilade tillbaka till journalisten Bergmans bord.
— Er metod, började Mr Holmes.
— Ni har rätt, inföll herr Corpwieth. Jag vet vad ni ämnar säga. Det var nog inte på den strängaste, logiska deduktionens väg jag nådde resultatet. Jag anade att det var ni som varit framme. Jag kände på mig, att det var ni som var den mystiska fjärde mannen vid detta bord.
— Ni har, sporde Mr Holmes, studerat en viss Bergson, så tror jag han heter?
Herr Corpwieth medgav detta, till uppenbart bekymmer för herr
Söderholm, vars drag fördystrades.