— Jag kunde tro det, fortsatte Mr Holmes. Ni opererar delvis med intuitionen. Ni verkar, ni har i varje fall i denna affär till en del verkat med medel, vilka jag icke utan reservation kan tillerkänna vetenskapligt värde!
Herr Söderholms drag upplystes ånyo vid denna öppenhjärtiga kritik.
— Jag kan inte förneka detta, sade herr Corpwieth öppet. Men vad skall man göra? Det kan inte hjälpas att inspirationen ibland kommer på en, och då kan man inte göra annat än ge sig åt den.
— Ert medgivande hedrar er, sade Mr Holmes. Jag skall å min sida göra en bekännelse. Också jag har begått ett fel i denna affär, ett svårt och oförlåtligt fel.
— Är det möjligt! protesterade herr Nässellöf artigt.
— Jag begick det felet, fortfor Mr Holmes, att underskatta er, bäste
Corpwieth!
Herr Nässellöf, herr Söderholm och herr Melón fattade som på kommando sina glas och höjde dem aktningsfullt mot den store mannen, som på detta sätt utan omsvep erkände ett misstag.
— Och nu, sade Mr Holmes och slog whisky i sitt glas (det tolvte) samt göt några droppar vatten därtill, nu skola vi sända den utlovade rapporten till vår gemensamme vän Redgrave, som med otålighet avvaktar utgången.
Ett postkort anskaffades, och en redogörelse för snilletävlingens förlopp och resultat uppsattes i koncentrerad men för specialisten Mr Richard Redgrave M.A. tillräckligt tydlig form.
— Nej, sade Mr Holmes därpå, besvarande ett förslag som, det måste vi till de tre herrarnas berömmelse framhålla, ingen av dem hade haft den ogrannlagenheten att högt uttala, nej jag tror vi inte sända någon rapport till doktor Watson…