— Om dessa funnits i paradiset hade Adam aldrig smakat ett äpple, anmärkte Corpwieth och såg upp på sin följeslagare.
— Och ändå säger man att päronträden hos oss bär endast rovor, svarade denne och lyste över hela ansiktet. Han var redan beredd att granska innehållet i korgarna näst intill.
Corpwieth nöjde sig dock icke med denna ytliga besiktning. Han ville veta om Bergdahl hade reda på hur många päron han lagt i korgen.
— Naturligtvis. Det är tio stycken. Kollektionen får ej vara mindre.
— Och alla äro kvar i korgen?
— Du kan räkna dem själv.
Och mycket riktigt, de voro verkligen alla på sin plats.
Men Corpwieth ville att varje päron skulle vecklas upp ur sitt papper. Han besåg uppmärksamt den smalnande stjälkändan på vart och ett. Vid det fjärde häjdade han vännen och tog det ifrån honom.
— Du bör genast avlägsna din kollektion från utställningen, sade han.
— Kommer aldrig i fråga, protesterade Bergdahl. — Denna gång är jag säker på priset.