Spårvagnen dröjde. Corpwieth stirrade in i en liten bagarbutiks fönster och betraktade ett stort program från »Levande bilders teatern Imatra". Han började tro att affären Melón dolde något skämt, något ursinnigt skoj — med »Kvällens Pust" var man aldrig säker. Tänk om det var hans detektivintresse man ville driva med?! Han gick in i butiken och viskade med en ohyggligt hes stämma åt försäljerskan:
— Vill frun vara så snäll och ringa upp för mig nummer 5806, jag kan inte tala själv, jag är så förskräckligt förkyld.
Bagarfrun ringde.
— Frun skall fråga om herr Melón kan träffas, hväste Corpwieth.
Frun frågade och Corpwieth ryckte luren av henne för att höra svaret.
Det lydde:
— Herr Melón har inte varit här i dag. Ingen vet var han är.
— Tack, Guttelin, röt Corpwieth och hängde upp luren.
— Herr Melón for i en så fin automobil i dag, sade plötsligt bagarfrun.
— Känner Ni herr Melón? utropade Corpwieth häpen och glömde att vara hes.
— Hur kan herrn skoja och säga att herrn är förkyld. Herrn är ju inte alls hes mera.