— Er far? Är han försvunnen?
— Visste Ni inte det?
— Nej, det visste jag inte. Men jag kunde kanske ha tänkt mig det.
— Men varför ville Ni tala med mig?
— Jag ville fråga Er var Er far befann sig.
— Och detsamma ville jag be Er taga reda på. Men Ni visste alltså att han var borta?
— Jag visste ej annat än vad jag hörde här i dag om förmiddagen — att direktör Limburg är bortrest.
— Ja men vart har han farit, var är han? Jag är så rädd, så rädd!
— Berätta mig allt, fröken. Kanske vi kunna lösa problemet med förenade krafter.
— Gud give det, Gud give det, mumlade fröken Elsa. Men jag skall berätta Er allt vad jag vet så som jag hade tänkt berätta det om jag sökt upp Er. Jag hade så säkert litat på Er, Ni lär ju vara en underbar detektiv.