— Vi måste genast börja jakten på dem innan det är för sent.
— Var tror Ni de äro?
— Jag vet inte, suckade Corpwieth. Men så bröt han ut: — Jag vet det ju, visst vet jag det! Jag har varit en fruktansvärd idiot, jag såg ju motorbåten med egna ögon. Hör nu:
Klockan halv tolv steg Melón i Er fars bil, varför veta vi ej. De foro till Djurgårdsstranden och stego i motorbåten. Klockan tio minuter före tolv passerade båten Skatuddskanalen. Det stämmer ju precis. Och fem minuter före tolv såg jag själv motorbåten lägga till vid "Gitanjalis" sida. Er far har tagit Melón till fånga — kanske vill han hålla honom gömd en tid — man kan ju inte beräkna vad Er far vill, han är otillräknelig. Vi måste genast ut till Jaktklubbens båthamn.
— Men det är storm nu, sade fröken Limburg, det är i storm min far tycker om att segla.
De lyssnade och hörde huru blåsten i tunga stötar prässade mot fönsterrutorna.
— Vi telefonera till vakten på Blekholmen. Gud give att "Gitanjali" låg där ännu!
Corpwieth sprang till telefonen. Vakten svarade att Gitanjali gått ut för en timme sedan. Motorbåten låg vid båtbron på Blekholmen.
— Kom genast med den in till Södra hamnen! sade Corpwieth.
— Ni kan ju sköta motorn? frågade han fröken Limburg.