— Jo visst. Nu gå vi.
De sprungo ut i höstmörkret. Regnet piskade deras ansikten, stormen tjöt om husknutarna. Våta blad klistrade sig fast vid deras kläder. De sprungo längs hamnen och hörde vågorna sucka och dåna mot kajen. Vid lyftkranen funno de båten och vakten.
— Skall herrskapet ut efter "Gitanjali"?
— Ja, vartåt seglade den?
— Österut, mot Hästnässund. Jag varnade direktören, men han ville ut i detta Herrans väder ändå.
Var han ensam?
— Ensam skötte han båten. Men jag tyckte där fanns någon i kajutan.
— När kom direktören ombord?
— Redan i går, han sade att han ville bo några dagar på båten för att få vara i fred. I kajutan har han suttit sedan dess. Någon måste han ha haft med sig för jag har hört att han talat högt och deklamerat.
— Det är bra. Låt gå!