— Det har troligen hängt sig kvar i kläderna.
— Omöjligt! De är noga genomsökta. Den möjligheten är totalt utesluten.
Corpwieth fann att uppgiften låg under hans värdighet.
— Då återstår er blott att vänta. Den lyckliga innehafvaren skall nog anmäla sig i sinom tid. Kanske mot en större eller mindre dusör — som plåster på ärligheten.
— Det var också min avsikt, älskvärde rådgifvare. Åtminstone tills i kväll. Men nu har något egendomligt hänt, något som irriterar mig och gör mig nervös.
— Ett spår?
— Nej, inte just det. Men en egendomlig slump. Såg ni halsbandet divan bar på scenen?
— Det var svårt att låta bli. Hon gjorde nästan mer affär av det än av rollen.
— Kan ni tänka er? Det var precis maken till det jag förlorat. Eller åtminstone förvillande likt — jag betraktade det genom kikaren.
Corpwieth spetsade öronen.