V.
Följande dag var en söndag. En kvart före tolv ringde Corpwieth på hos friherrinnan Stjernsvärd. Hon bebodde en egen villa i Eirastadsdelen — med utsikt över havet.
Friherrinnan tog emot honom med utsträckta händer.
— Jag brinner av begär att få se smycket. Tror ni hon blir dyr?
— Ni menar om det skall stå henne dyrt? Det beror helt och hållet på er.
Friherrinnan trodde sig förstå:
— Ni överskattar mina talanger. I affärer är jag oerfaren som ett barn.
Men jag litar på er. Ni skall säkert vara mig en god skyddsängel.
Det var ingen tid att förlora. Monsieur Boboche kunde vara där vilket ögonblick som helst.
Corpwieth utvalde åt sig ett fönster i matsalen, från vilket man kunde överblicka gatan utanför ingången. Han såg noga till att han ej syntes bakom gardinen. Friherrinnan höll sig intresserad tätt bakom honom.
I detsamma körde monsieur Boboche fram till porten. Han såg i sin improviserade vinterkostym ännu lurvigare ut vid dager än på hotellet föregående kväll. Han steg ur släden och betalade åkaren.