— — — — — — —
Af dem fingo ursprung
fria mäns ätter.[4]
Denna gamla sägen vittnar om, att våra hedniska förfäder ansågo, att klasskillnaden var en gudomlig inrättning, — att gudarna eller en gud gett upphofvet till skillnaden mellan träl och fri.
3. Träldomens uppkomst: fientliga sammanstötningar mellan olika folkstammar.
Likasom riket Sverge en gång uppstod genom sammanslutning af landskap, hade landskapen — åtminstone de älsta bland dessa småstater — uppstått genom sammanslutning af ännu mindre landsdelar (härad o. s. v.). Och dessa minsta och ursprungligaste stamstater hade grundlagts af skilda små folkstammar. Dessa små folkstammar hade ursprungligen lefvat hvar för sig som kringvandrare (nomader). De höllo sig i allmänhet hvar inom sitt lilla område. Till fiskeplatserna inom sitt område drog stammen, när våren kom. Då fisken upphörde att leka och fisket blef sämre, brände stammen ett stycke skog och sådde på sveden. Sommaren tillbraktes på vandring med boskapen. Och då hösten kom, vände man åter till sveden och skördade. Sedan gick man i vinterkvarter. Man slaktade, tröskade, bakade och bryggde. Och så tillbrakte man vintern med att äta, dricka och sofva, tills våren kom och fisket började på nytt.
Men olika stammar råkade stundom i strid om fiskeplatser, om sädesskylar eller om vinterförråd. I striderna gjordes fångar. Dessa fångar blefvo i den älsta barbariska tiden dödade utan förskoning. Ett stort framsteg i civilisation var det man gjorde, då man fann på att skona krigsfångars lif för att använda dem till utförande af arbete i segrarens tjänst. Bruket att använda krigsfångar som arbetare blef allmänt, när efterhand jordbruket blef hufvudnäring och de kringvandrande boskapsägarna blefvo bofasta bönder. Såsom jordbrukare lärde sig våra fäder snart nog uppskatta värdet af ett par människoarmar, — värdet af trälar och trälkvinnor.
Sådant värdefullt byte försmåddes ej häller af de nordiska vikingarna.