"Min plan är helt enkel. Jag har nu tagit kameral-examen och blir i höst pappas biträde i stället för de båda, som han förut haft — han slipper då föda och löna mer än ett; men jag, som tänker arbeta för tre och i allo bli ett mönster af drift och ordning, hoppas ställa mig så fiffigt hos landshöfdinge-embetet att jag får arrendera tjensten af pappa, som är för sjuklig att sköta den rätt. Längre fram, då han tar afsked, erhåller jag den … se der min marsch-ruta!"
"Du är en slug gosse, min lille Gottlieb!"
"Åh, kära moster, för att följa den stråkvägen erfordras icke mycken slughet."
"Så vill det åtminstone förstånd till för att icke i unga åren svänga in på galna afvägar eller drömma bort tiden i fåvitsko."
"Nå, hvad drömmeriet beträffar har det ingen fara för den, som icke eger mer än sitt hufvud och sina händer. Skall man ha glädtiga drömmar, så får man icke vara i oro öfver hvad man skall äta, när man vaknar."
"Bra, bra… Går din förnuftiga plan i verkställighet — hvad jag ej tviflar på, just emedan den är enkel och klok — så är det icke blott till ditt eget gagn, utan äfven till dina föräldrars: de få en säker hjelp i dig — du blir alltid en god son."
"Det är just derföre, moster, som jag, och ingen främmande, måste bli föreståndare för eller egare af pappas tjenst. Hade jag icke tänkt på alla de mina, så skulle jag nog ha gått en annan väg — men han är bra den här också."
"Och du ärnar skänka oss nöjet af ditt sällskap i sommar?" inföll patron Fabian.
"Ja, med farbrors tillåtelse — denna bjudning kom förträffligt till pass vid den ledighet jag nu har."
"Seså, min käre systerson," inföll patronessan i det hon steg upp, "låt oss nu söka ut ett rum åt dig!"