Men här mötte honom det svåraste.
* * * * *
Magda, som befann sig ensam utanför huset, råkade i riktig förtjusning vid åsynen af vildbrådet. Hennes första fråga var dock naturligtvis den, hvar Calle hade fått det.
"Är det icke nog att det är här?" invände Calle, der han stod och vände hatten mellan händerna.
"Jesus — du har väl icke kommit åt det på orätt väg heller?"
"Nej, jag gick vägen gerad fram!"
"Du får icke vara illmarig, Calle lille, utan ge mig vackert besked nu!"
"Icke skall du beskylla mig för att vara illmarig!"
"Nej, det kom bara så förfluget — jag vet nog att du är en rar gosse, och om du håller af mig…"
"Jo, något!"