"Min Fabian", plägade hon tröstande säga till sig sjelf, "skall aldrig kunna bli mig otrogen: han är för trög att tänka på annat än soffan och tobakspipan"…
Men vi återgå till samtalet mellan vårt äkta par.
"Hvem är det då nu som kurtiserar dig?" frågade mannen.
Fru Ulrique-Eugenie höjde en vädjande blick till himlen: "Han frågar mig hvem — han har icke ens sett det!"
"Nej, min själ jag det har!"
"Och likväl har just under hela denna dag" — hon vände rodnande bort hufvudet…
"Kors, här har ju icke varit någon annan än adjunkten, som följde hit prestgårds-mamsellerna och reste före dem!"
"Ingen annan … än om det vore nog: om denne intressante och upplyste man, som eger en förtjusande samtalsgåfva, om han, säger jag…"
"Än se'n?"
"… hänförd af de ringa behag, som du aldrig förmått uppskatta, intagits af en stilla och mild passion?"